Det man inte dör av blir man starkare av

I världen där folk äter regnbågar och bajsar fjärilar

Det märks så tydligt. Om jag bara tar mig själv som ett exempel, jag var jätte blyg hela grundskolan. I gymnasiet tvinga jag mig själv att va social och pratig, jag tyckte att det var riktigt jobbigt till en början, men snart försvan det jobbiga och det blev vardagsmat. Ni vet nog hur jag är i dag allihop:).

När jag gick i gymnasiet började jag umgås med dåligt folk, testade droger och söp nästan jämt meds folk som knivskar varandra och bar helt kappabla till att mörda om dom verkligen hata någon, det var även än som var lite äldre som hade suttit inne för mord på två pers(han var rätt gammal men jag har ju alltid dragits till gammla karlar).Jag vart självklart påverkad av det och hotade många gånger folk med en kniv i handen, då var jag inte blyg utan mer psykopat. Jag kniv skar även en tjej i armen, ville inte skada henne allvarligt men det är ett mirakel att jag inte fått nån anmälan på mig. Förmodligen är väl det att jag var som ett lamm i jämnförelse med dom jag umgicks med.

Självklart mådde jag dåligt av det här med, jag träffade Rickard när jag va nitton. En super kristen kille som jag trodde va helt fantastisk till en början. Hans svartsjuka och kontrollbehov drev iväg dom som jag tidigare nhade umgåtts med, dom där dåliga mnniskorna som visa sig att dom aldrig hade varit vad jag kallade vänner. Men inte nog med att Rickard var svartsjuk och kontrollfreak, han var dessutom psykopatisk(lång historia) och kränkte mig i stort sätt varje dag. Jag är både tacksam och hatisk för detta, för att nu för första gången i mitt liv kunde jag se vilka mina riktiga vänner var, och det var dom som fortfarande fanns kvar vid min sida även om jag aldrig hade tid med dom för att jag alltid va med Rickartd, dom som stötta och bara gav och gav och gav utan att jag själv gav något tillbaks just då, dom fanns där och stötta mig genom allt hur ledsen och lättretlig jag än var.

Jag ångrar mycket av vad jag har gjort men jag håller inte på hemligheter. Jaag skämms för det men samtidigt nån stanns är jag stolt över hur jag är nu. Hur fantatisk snäll och omtänksam, klok och hur grymt livsvan jag är i dag. Jag vet hur en pundare ser ut, jag vet hur folk man inte kan lita på är, och jag tänker nästan alltid efter innan jag handlar. Självklart gör jag många fel även i dag, men det är mänskligt att fela!

Jag märker även på mina vänner som länge vart vid min sida, hur dom blir starkare av jobbiga kriser dom har gått egenom.
Allt löser sig och man kommer ut ur svåra situationer lite starkare och klokare för varje gång. Man kan aldrig undvika problem, och det att man blir klokare och starkare för var gång borde man se som något jäkligt posetivt utav det som varit jobbigt. DAGENS LILLA TANKE OCH SAMMANFATTNING AV MITT OCH DEBORAHS SAMTAL <3

DET MAN INTE DÖR AV BLIR MAN STARKARE AV