Blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen

Jag vet, jag är inte den lättaste människan att leva med! Det är inte många killar som stått ut med mig, kanske för att jag är ganska bestämd, envis och framförallt självständig, jag frågar aldrig om hjälp vilket många killar säkert stör sig på. Jag är inte en stackars tanig tjej som börjar grina för allt, jag är rätt hårdhudad. Jag är glad att du stannar hos mig trotts att jag ibland är lättretlig, spec nu när jobb och ekomomi är så svajigt, när jag tar lungande piller för att funka normalt, sen så visar jag inte heller spec mycket att jag bryr mig, men det gör jag! Det kommer ta ett tag att vänja sig till att ha dig i mitt liv och våga ta hjälp av dig, prata me dig när jag är ledsen, inte van vid det utan jag är van att va för mig sj och lösa mina problem själv. Du har fått mig mer avslappnad men jag tror att du märker att det är mycket oro och funderingar kring svårlösta problem hos mig, men snälla stå ut för jag vill ha dig här! För att på nått konstigt sätt får du saker att verka enklare:)