Inte bloggat på jätte länge

Har ju träffat denna fantastiska karl. Vi är ihop nu och jag trivs jätte bra med honom. Men i dag är e en dag som inte känns riktigt bra :(. Full av tvekan och oro om hur vår framtid kommer se ut. Om det ens finns en framtid. För det mesta är jag säker på att han kommer finnas vid min sida länge och om jag ska va ärlig har jag inte varit säker på att en karl ska stanna länge, rickard var den sista jag va helt säker på att jag inte skulle bli av med, alla andra har jag bara hoppats på att dom ska stanna men tyvärr stannar dom flesta bara för en sak... Sex. Igår var vi en sväng till bålsta. Han och jag höll oss mest för oss själva medans chufören ragga på en dryg 15 åring. Vi höll oss mest vid en skolparkering och d hände väl iaf en sak som jag kommer räkna till ett spännande minne. När vi sen var på väg hemmåt till örebro igen så satte jag mig tätt intill min karl och bara njöt av hans närhet med ett fånigt litet leende på läpparna och bra musik och en härligt dunkande baslåda och tänkte för mig själv hur lycklig han gör mig.
Dock känns d som att han för d mesta inte uppskattar d jag gör för honom lr d där småsakerna som ska va söta uppskattar sällan:(. Ex hade jag skrivit in datumet då vi blev ihop på allmännackan. Han sa inte om att d va sött lr så, dock så skrev han på dagens datum så här"en vecka i dag, tycker du fortfarande om mig", antar att d var d som gjorde mig orolig.
Är e normalt att bli orolig så här i början, gå och fundera på om han kommer finnas kvar hos mig? För d mesta är jag som sagt helt säker att han kommer finnas kvar länge men jobbigt när oron tränger sig på. Kanske har jag för mycket skadat gods som bidrar till oron, och även fast jag tycker att jag kan lita på han så är d en liten röst i bakhuvet som säger att jag ska vara uppmärksam och inte släppa min guard. Är e konstigt:-s?