Man får banne mig vara tacksam för det man har

Pratade precis med en gammal god vän... liksom alla andra vänner har jag även glidit ifrån honom lite då jag är så jäkla dålig på att höra av mig och hålla kontakt med mina vänner. Det började lite konstigt själva konversationen, berätta om hur oroad och ångestfull jag är för arbetslösheten och bristen på pengar och att det var därför jag inte hört av mig om något som är väldigt viktigt... samtidigt tyckte jag att det var mer konstigt att han och hans sambo inte hade hört av sig om det. Jag frågade hur det var med honom, som vanligt sa han att det rullar på vilket han säger jämt även om han i själva verket mår jätte dåligt, han berättade om det där viktiga som jag borde ha hört om och hur fel det hade gått. Jag vill verkligen inte säga vad som har hänt för att det stannar mellan mig och han med det är något av de sorgligaste saker som kan hända. Jag skäms verkligen nu att jag inte har haft bättre kontakt med det här paret, att jag inte har fått reda på det viktiga/hemska för än ca en månad efter att allt det som inte fick hända hände, jag känner mig som en väldigt dålig människa nu, det känns som att folk ser mig som nån som tar dem omkring mig förgivet... och när jag ställer mig själv mot så känns det faktiskt att det är lite så, att jag tar folk lite för givet och att jag är en egoist som bara tänker på mig själv. Jag klagar om min arbetslöshet och mina pengar, den här killen har precis förlorat det han har gått och drömt om i 15 år och nu äntligen så skulle den drömmen besannas för att samma dag gå helt och hållet i bitar.
Jag har egentligen nästan allt vad jag kan önska förutom jobb som ändå väntar alldeles bakom kröken och samma med pengar. Jag har en familj som älskar mig, jag har en fantastisk sambo, jag är jätte fina vänner som jag måste ta bättre hand om från och med nu, jag har det ju faktiskt bra...
Jag älskar dig som jag skriver om, du är och har alltid varit en utav mina bästa vänner och din sambo har faktiskt blivit en nära vän med. Jag ska va mer tillgänglig från och med nu speciellt för er. Jag tänker på er och hoppas att ni kommer resa er från det här och finna ork att gå vidare. Jag kommer aldrig mer klaga om nått, iaf inte sånna småsaker som jag så länge har gnällt om.
Det här inlägget är väldigt luddigt förlåt till er som läser men jag vill inte skriva det mer utförligt