Jag har saknat dig bloggen

I går fick jag något mycket jobbigt bekräftat... jag vill inte alls skriva ut det, det känns så konstigt och olustigt, känns som att någon jag kände fast omedvetet kände då, har dött. Dock är det inget som har dött, inte riktigt i alla fall. Det var en jobbig dag i går och den här dagen är med jobbig, det kommer nog ta lång tid innan jag repar mig från detta. Jag ska besöka vårdcentral för att ta reda på varför det blev så här så jag slipper undra. Nej, jag är inte döende, inte sjuk heller, det som har hänt är vanligt. Kanske att jag kan berätta för en nära. Det här är tufft för min Nisse med.

Dock har jag hittat min nya drog, en tillflykts ort, den har jag funnit i träningen. Jag träna Zumba i går, sjukt jobbig men väldigt kul, det frilöste mycket endorfiner så jag mådde bra efter träningen. Jag vill träna i dag med, bli av med lite frustration. Undrar om jag vill köra ett riktigt hårt gympass och ta ut mig helt eller om jag vill simma lugnt och stillsamt, liksom lugna nerverna något.

Jag längtar till fredagen då vi ska åka till stockholm, skulle vara skönt att komma ifrån det vanliga.

Jag trodde att jag skulle klara av att skriva av mig helt, men inte ens här på bloggen kan jag säga vad som hänt, jag brukar kunna skriva vad som helst här ju. Jag måste sluta nu, en klump börjar bilda sig i magen och jag biter ihop med tänderna hårt. Tillbaks till arbetet och fokus på annat.

Kommer inte bli så mycket inlägg i bloggen under sommaren, har jämt massa annat för mig under sommaren och är ute och aktiverar mig mer än vanligt av diverse ting.