I världen där folk äter regnbågar och bajsar fjärilar
Jobba träna och ha ansvar för 2 sällskapssjuka katter, och vara en god vän. Kanske inte låter mycket men det sätter press på mig hela tiden, Mitt arbete är pressande man ska alltid göra sitt bästa annars får man skit fört. Träningen, tja även press där men, jag har ett mål på att gå ner iaf 10 kg till sommarn. Jag ältar hela tiden Dan för jag trodde verkligen att det skulle bli rätt den här gången, jag saknar honom verkligen. Det är verkligen det ena med det andra just nu, känns inte som att jag ser några ljuspunkter i livet längre:(. Men som man kan tolka det utifrån denna blogg så är mitt liv som den värsta berg och dalbana som någonsin byggts. Katterna är en stor glädje för mig men all press och allt jag ska gö ger mig dåligt med tid för dom, och när jag är hemma så är jag seg och sitter framför datorn eller tvn i stället för att leka och kela med dom, alltså känner jag mig pressar där med, att jag måste ge dom något slag av uppmärksamhet med, sen ska man även ha tid för vänner, jag älskar att vara med mina vänner och mina vänner är det bästa som finns, men på sista tiden så har jag inte haft lust att träffa någon alls. Är det någon som känner som jag känner just nu? Har typ kramper i magen varje dag som går över men gör jäkligt ont ändå. Känner att allt känns som måsten och press?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar