Så lyckligt lottad

I världen där folk äter regnbågar och bajsar fjärilar

Jag har så goda vänner omkring mig som stöttar mig och finns där och pallar med även mina sämsta sidor:P jag har aldrig vart helt syslolös mer än 2 och en halvmånad utan har alltid arbetat eller pluggat trotts att d är svåra tider med att få jobb och så. Dock så har d aldrig varit spec långvarande jobb men ändå. Den längsta perioden jag har jobbat är nio månader vilket är på mitt nuvarande arbete. Självklart fick jag panik nu när jag fick sparken men så hitta jag de här två utbildningarna som jag skrev om i förra inlägget som kommer påbörjas en vecka efter min uppsägningstid på jobbet. Det känns som att jag kommer få vara med! jag ska skicka ansökan under helgen som sagt! Som ni ser jag är aldrig helt syslolös! Jah har jämt sån tur kan man säga, och om jag inte kommer in där så har jag en vän som kan hjälpa mig in på butik i electrolux home butiken:D. Och sen är det en viktig del som man absolut inte får glömma, något som jag är väldigt tacksam över och det är min familj som alltid har funnits där genom vått och torrt, till och med om jag har vart en så sjukt elak som ett monster typ(dock va detta mest i tonåren).
Hur som helst har jag tänkt en hel del. Många av mina vänner omkring mig är inte lika lottade. Jag är en vän som just nu mår väldigt dåligt, hon är inte här ifrån och hon känner väl inte riktigt att hon kan lita på dom hon umgås med här, hon mår så dåligt så hon har tagit till väldigt dåliga medel för att dränka sina sorger och jag vet inte vad jag ska göra eller vad jag ska säga... det kom verkligen som en våg över mig(säger man så?) när hon berätta om det men jag låva dyrt och heligt att jag inte skulle berätta om det till nån. Jag har släkt och vänner som desperat söker jobb medn får inte till det och jag ser på dom hur frustrerande dom tycker att det är att gå på försörningsstöd eller bo hemma hos föräldrar trots att dom flesta är över 20.
Jag blir frustrerad för att jag inte kan hjälpa till på nått sätt alls, och när jag försöker hjälpa till så märker jag bara deras frustration allt mer. Livet är verkligen inte lätt för en ung men man får göra det bästa utav det. Fortsätta att kämpa och hålla upp glöden och hoppet om att det en dag kommer bli riktigt bra:). Och jag har kommit på det nu att så lyckligt lottad som jag är så borde jag inte klaga, jag ska sluta klaga och gnälla, för att jag har inget att klaga om förutom smågrejer som ändå så lätt går att lösa! Jag ska bara tänka positivt från och med nu!