Sista dagen på SCB

Måste erkänna att det känns lite vemodigt och nästan lite sorgligt. Tidigare så kändes det inte alls som att jag skulle sakna det här stället.... eller tja, jag kommer nog inte sakna SCB i sig som en arbetsplats utan snarare alla de personer som har förgylt mina dagar här, alla mina trevliga kollegor som man bubblat med på rasterna. Sen måste jag nämna tre mycket duktiga arbetsledare som jag har fått äran att bekanta mig med och det är Johannes Erika och René, dessa personer gör ett fantastiskt bra arbete tummen upp för er.

Samtidigt som det känns lite sorgligt så känner den lilla flyttfågeln i mig att det är dags att bege sig vidare på nästa äventyr och möta nya utmaningar, det är vad mitt hjärta faktiskt längtar till nu, något nytt fräscht och spännande. Just nu så känns det nästan lite charmigt att inte veta vad som kommer hända här nest(paniken kommer senare). Jag antar att jag är en person som behöver byta jobb ibland för att må bra, eller ev hitta ett jobb där man har många olika arbetsuppgifter, eller ännu bättre: ett jobb där jag får utlopp för min kreativitet och mina vilda tankar, fantasier och drömmar.

Ja du älskade blogg :D det är tur att du finns så jag kan få skriva ner lite vardagliga bestyr, tankar, funderingar, drömmar, kärlek och glädje, frustration och krossade drömmar, och tunga jobbiga känslor