Oh simple thing, where have you gone?

På sätt och vis så var det så skönt att vara tonåring, man behövde inte ta särskillt mycket ansvar och livet bara lekte, man fick mat och allt annat man behövde av sina föräldrar och man roade ris för studiebidraget som förvisso inte var överdrivet mycket pengar, men det räckte till då av någon jäkligt märklig anledning. Man behövde aldrig oroa sig för hur ekonomin kommer gå ihop nästa månad eller i mitt fall, hur mycket eller lite man får jobba. Just nu jobbar jag jätte mycket, mitt älskade arbete på markör är roligt men monotomt och det blir tungt både för skallen och rösten att sitta och intervjua hela 7 timmar om dagen. I morse hade jag knappt någon röst alls, rösten var trögstartad som en gammal skrotbil men efter lite harklande, hostande och en stor kopp med det så startade röstkapasiteten upp och med hjälp av te och halstabletter så överlevde jag dagen men det är en dag i morgon med och med tanke på hur min hals känns nu så blir det spännande att se hur rösten är i morgon. Mina kollegor tyckte att min heshet fick mig att låta sensuel, även fast rösten funkade så var den något hes... tja heshet det var väl inge problem när man var tonåring va. Känns som att det är rätt mycket struntprat i detta inlägg.........asså, det jag vill komma fram till är att tonåren var egentligen hemska men å andra sidan kravfritt och på sätt bra.

Oh simple thing, where have you gone, I'm getting old and need somthing to rely on